Per Dahlberg

Matthias von Wachenfeldt visade märkvärdigheter i bibblan.

Häromdagen tog jag en tur till Linköping. Dels träffade jag Mathias von Wachenfeldt i bibliotekets kurositetskabinett. Han visade på "manna från öknen" runstavar och en ukrainsk nationalklenod från Karl XII:s tid.


Linköpings slott är fint, men idag blev det de två andra byggnaderna vid samma plats.

Sedan promenerade jag genom slottsparken till Domkyrkan där Bengt Nilsson visade kyrkans karolinska historia. Bland annat var det turkhuvuden så uppåt väggarna. Axels Sparres räkning till Karl XII för att han inte blivit skjuten av Sachsarna får sägas vara domkyrkobesökets klimax.

En månad framåt kan man lyssna på inslagen i Sveriges Radios arkiv.
Kuriosakammaren i biblioteket avhandlades mellan 11.00 och 11.30 och Karolinerna mellan 11.30 och 12.00. Varje ljudfil börjar med tre minuter nyheter.

Igår var det premiär för filmen Lángosresan på Kunskapskanalen.
Förutom sändningarna i TV kan du även se den från och med nu och under hela sommaren på
SVT Play.

Langos - Burek. Vem vinner?

Lángosresan
Varför skall det vara så svårt att få sig en lángos? En ungersk-svensk roadmovie i Habsburgsmonarkins smulspår. Inspelad i sex länder, från Vukovar till Wien och vidare. Med bl.a János Márkus Barbarossa.

En film av Akos Pall, Per Dahlberg och Malin Sjödin. Premiär i SVT Kunskapskanalen
7 maj kl. 20:00 och
12 maj kl. 23:00 samt extra repris
27 maj kl. 22:00


Lángosutazás
Miért olyan nehéz lángost találni? Egy magyar - svéd utifilm az egykori Monarchia utódállamaiban, Budapesttől Szabadkáig, Vukovártól Bécsig. Közremüködik Márkus Barbarossa János.

Páll Zsolt, Per Dahlberg és Malin Sjödin filmje. Bemutató a Svéd Televízióban május 7.-én 20.00 órakor.


Smakprov.

I Lund har protestglada tomtar kastat rödfärg på monumentet över slaget vid Lund. Enligt klottret handlar det om AFA-sympatisörer. Kanske gillar de inte tanken på att man minns de 9000 som dog vid Lund den i december 1676. Kanske gillar de inte tanken på ett monument som främst rests för att påminna oss om vansinnet då svenskar och danskar slaktade varandra. Kanske ville AFA-tomtarna bara sprida lite färg i novemberrusket?


Artikel i Sydsvenskan.

Ryska tidningen Izvestija meddelar att Sverige och Ukraina ska fira 300-årsjubiléet av slaget vid Poltava. Carl Bildt har träffat presidenten Justjenko i Kiev och diskuterat ett samordnat firande av alliansen mellan CXII och Mazepa. Justjenko har även bjudit in det svenska kungaparet för ett besök nästa år med anledning av detta. Båda länder planerar för utställningar och i den goda diplomatins namn skall ett minnesmärke över Mazepa resas i Sverige, liksom över Karl XII i Ukraina.
I dagarna har det Kievska stadsrådet beslutat att gatan som bär namn efter januariupproret (där petjerskaja - lavraklostret står) ska omdöpas efter Mazepa.
Carl Bildt sa att samarbetet med anledning av Poltava-jubiléet kommer att fördjupa relationen mellan Sverige och Ukraina, och att slaget inte bara var en viktig historisk händelse för Ryssland, Ukraina och Sverige, utan för hela världen.

Izvestijas artikel

När vi ändå är inne på ämnet.

Någon som minns vilka som var där? Vilka var skinsen och vilka var punkarna och vilka var de andra? Någon som minns vilka som försökte sjunga "Give peace a chance" för att lugna ner stämningen? Någon som minns vad som hände sedan?



Tidningsklippen lånade från Eaters hemsida.
Affischen från Micke Grann.

Karl XII


Ivan Mazepa

Efter 300 år får Karl XII sin revansch i Ukraina. Inför 300-årsminnet av slaget vid Poltava vill nu den ukrainske presidenten Viktor Jusjtjenko att den ukrainske kosackledaren Hetman Mazepa och hans svenske allierade, Karl XII, skall hedras. När de båda blev slagna av den ryske tsaren Peter I förlorade ukrainarna sina möjligheter till självstyre. Men nu talas det alltså om högtidliga firanden av de båda. Man planerar till och med att resa en staty över Karl XII i Ukraina. Något som skulle vara i det närmaste politiskt omöjligt i Sverige.




PÅBUD FRÅN UKRAINAS PRESIDENT 955/2007

Med anledning av 300-årsjubileet av det förbund Ivan Mazepa slöt med svenskarna och de krigspolitiska händelserna i anknytning till detta (som fick betydelse för skapandet av ett ukrainskt rike och dess gemenskapskänsla) påbjuder presidenten:

att en kommitté som ska organisera jubileet skall skapas, där olika organ ingår, bla organ för ukrainskt självstyre, och forskare;

att en monografi med samling av dokument från svenska arkiv om kosacktiden skall publiceras;

att en kommission bestående av ukrainska och svenska forskare skall göra en objektiv utredning av östra centraleuropas historia;

att man med hjälp av ukrainska vetenskapsakademien ska ta fram en tredelad plan för att utmärka 300-årsjubileet- en del för tragedin i Baturyn, en för 300-årsjubileet av förödelsen/bombningen av Zaporozjje Setj, en för jubileet av slaget vid Poltava.

att frimärken och vykort med Ivan Mazepa skall ges ut med anledning av jubileét;

något om att rekonstruera och restaurera en kultur-historisk utställning i Poltava om slagfältet:

att resa minnesmärken över Mazepa och hans vapenbröder i Kiev och i Poltava, samt minnesmärken på andra ställen som har att göra med deras liv och handlingar.
att resa ett minnesmärke över Karl XII i Ukraina
att resa minnesmärke över Zaporozjje Setj-kosackerna

att organisera utställningar i Ukraina och Sverige? med kvarlevor från kosacktiden vilka finns i ukrainska och svenska muséer.

att en TV-och radiokommitté ska utarbeta en serie radio-och TVsändningar om Mazepas liv och leverne.

Tack till Bengt Nilsson för tipset.

Viktor Jusjtjenkos påbud på ukrainska

Jag var där. Live. Men Dalgren sparade biljetten. Wow.

En kväll man minns. Bitvis. Så här skrev Bengt Löfgren 20 år senare:

"Mitt starkaste minne från punktiden var när nordirländska punkarna Stiff Little Fingers skulle spela på Holken. En oerhört liten lokal belägen i Mariebergsskogen, Karlstad. Tror det var 1982 och Kristinehamn ställde upp ett stort färgglatt uppbåd punkare. Legendarerna Wallinder, Carlén och Geir apfulla på hemkört toppat med strösocker i. Sedan alla andragenerationspunkare som inte ens nödvändigtvis såg ut som punkare. Blöjpunkare. Det var nog vad jag var. Blöjpunkare med kamera som alibi. Tångring och jag satt och funderade ut smarta frågor till bandet och la upp planer för hur vi skulle ta oss in backstage. Minns att det var svårt redan då att ställa bra frågor till musiker. Helst ville man nog bara ha autograferna.

Konserten drog igång. Geir kom inte in, som vanligt. Holken som man får förmoda syftade på en fågelholk och inget annat, var på tok för liten. Förbandet hette "Nattarbete" och lät inget vidare. Bara namnet satte sig på minnet. Tog inga bilder utan sparade mina Tri-X till huvudnumret. Inte visste jag då att du, Per Dahlberg sjöng i förbandet. Det skulle jag komma på mycket senare. Minns att "Nattarbete" spelade på motsatt sida av lokalen på egen sånganläggning och utan ljusshow.

Arrangören kan inte ha räknat med den anstormning som SLF skapade.Trycket vid scenen var enormt och de körde alla låtar i tvåtakt. Rutorna immade igen och det började droppa av kondens från taket. Jag höll mig på sidan och försökte hitta bildvinklar så gott det gick. Jag var inte någon ovan konsertbesökare. Hade headbangat åtskilligt till diverse hårdrocksband men detta var något nytt för mig. Ren oförlöst energi. Publiken pogade vilt upp och ner. När det var som värst stormade de scenen och dök tillbaka ut i publikhavet. "Stagediving" kom det att kallas tio år senare. Avslutningsnumret var Alternative Ulster och White Christmas. Jag var fast.

Backstage och dags för intervju sångaren och gitarristen i bandet. Vi körde den vanliga rutinen och snackade med en råddare. Trummisen i Nattarbete fjantade runt med en trumpinne han fått av sin äldre punkkollega. De andra i bandet och deras anhang drack upp all gratisöl och Stiff vart skitsura på det. Det och att vi ställde frågor om Nordirland, om de var katoliker eller protestanter. De undrade nog om vi fattat något överhuvudtaget av deras texter.

PS. Jag fick deras autografer och bild av dem tillsammans med mig."

Mitt svar:

"Jaha Bengt, du var inte imponerad fast Nattarbete var Värmlands största punkband? Vi regerade och det var våra undersåtar du trängdes med där i Mariebergsskogen. Stiff var bara punkambassadörer från fjärran land och jag är övertygad om att dom var stolta över att få spela efter oss. Visserligen är "Wasted Life" och "Alternative Ulster" kompetenta låtar men ingenting om man jämför med "Dödens väntrum" och "Gösta Bohmans arsle".

Nattarbete bestod under den här tiden av Peter Lööf, Piron och jag själv. Den trummis du irriterade dig på hette Lars Överström och var inlånad från bandet Sodom. En mycket sympatisk snubbe. Ett mycket punkigt bandnamn.

Du skulle ha offrat lite film på oss. Jag sjöng och spelade bas iklädd palestinasjalsrutig kaftan. Jake Burns, sångaren i Stiff blev helt förvirrad när han såg mig, var det så punkarna såg ut i Sverige? Själv hade han mage att köra soundcheck iklädd vita byxor och Hawaiiskjorta. Osmakligt opunkigt.
Deras basist Ali McMordie var däremot betydligt mer rätt. Poppis bland tjejerna.
"Kolla, där är Ali!" skrek Suven på bred Kristinehamnska när hon såg honom.

Men det här är inget jag själv minns. Jag pratade nyss med Piron på telefon och vi fyllde i varandras luckor."

Fotnot: Piron är en värmländsk punklegend.

Vad är väl ett Nobelpris? Nu är jag i samma liga som Hagge Geigert, Thore Skogman, Lillemor Axelsson och Percy Barnevik. Det är sådant som sätter ödmjukheten på prov. Men ett stort tack till Hultmans Vhenner, personalen på Bohusläns museum och Bengt Nilsson kan jag kosta på mig.


Läs mer här.

I slutet av tolvhundratalet var Ragnhildholmens fästning en norsk bjässe som kontrollerade all trafik mellan Sverige och havet i väster. Numera är den gamla ruinen belägrad av sniglar och smågrodor, som ju alla vet är lustiga att se.

Karta.

Idag finns det mest får och fladdermöss på Sundholmen i sjön Tolken mellan Ulricehamn och Borås. Annat var det under 1600-talet. Här lär Gustav II Adolf och Ebba Brahe låtit sin förbjudna kärlek spira, men även Erik Stenbock valde Sundholmen som sin och Malin Stures hemliga kärleksö. För Erik rövade bort Malin eftersom hennes moder, Märta Sture inte ansåg att så öm kärlek mellan två kusiner var en bra idé.

I början av sjuttonhundratalet slog blixten ner och sedan dess är Sundholmens slott en ruin. Men en fin ruin. Borås stad har sympatiskt nog lagt två roddbåtar på fastlandssidan som vem som helst får låna för att ta sig över till Sundholmen.

Robert Pukidis och Lena Myrelid-Knöös vaktar taket på Gamla Riksdagshuset. De hade varit mycket moderna i mitten av 1600-talet. I bakgrunden Riddarholmskyrkans torn. Det var mycket modernt i slutet på 1800-talet.

Statens fastighetsverk äger och förvaltar nationella skatter över hela Sverige. Bland annat äger man nästan alla byggnader på Riddarholmen i Stockholm. Den 12 maj firades det årligen återkommande evenemanget Riddarholmsdagen. Jag var inbjuden för att berätta om några av 1600-talets invånare på ön. Bland annat talade vi om Fredrik Gustavsson Stenbock som satt sina fotspår i den europeiska historien på ett mer udda sätt.
Överste Stenbock var chef för Smålands ryttare under slaget vid Lützen, men fick en kula i foten. Mannen som tog hans plats var ingen mindre än kungen själv, Gustav II Adolf. Han red så iväg i spetsen för Smålands ryttare och försvann i dimman denna novemberdag 1632. Lejonet från Norden, protestantismens räddare dog alltså indirekt på grund av en kula i en annan svensks fot. Så kan det gå.

Det gick dock bättre för Stenbock i kriget mot danskarna 1644. Horn slogs mot dem i Skåne, Torstensson på Jylland, Fleming och Wrangel i Östersjön och Fredrik Stenbock ledde de svenska styrkorna i Halland.
Sverige vann som bekant och Danmark fick lämna ifrån sig Jämtland, Härjedalen, norra Dalarna, Gotland och Ösel. Dessutom skulle Sverige få behålla Halland i 30 år. Vad jag vet håller de 30 åren fortfarande på.

Hursomhelst. I mitten av 1600-talet var Riddarholmen dåtidens Stureplan. Många kända krigare lät manifestera sin rikedom och makt genom att bygga palats på ön. Så gjorde också Fredrik Gustavsson Stenbock, men dog tyvärr innan han knappt hunnit flytta in i sitt palats. Sonen Johan Gabriel förde denna gren av ätten Stenbock vidare och han blev Riksmarskalk 1673. Johan Gabriel medverkade både vid Karl XI:s och Karl XII:s kröningar och vid den senare gjorde han en minnesvärd insats.

1697 var ett riktigt skitår i svensk historia. Först dog Karl XI och sedan brann slottet Tre kronor ner. Kungafamiljen valde då att flytta till det största privata hus man kunde finna i Stockholm, nämligen Wrangelska palatset på Riddarholmen. Detta skulle i femtio år komma att tjänstgöra som kungahus. Hursomhelst, när Karl XII placerat kronan på sitt eget huvud och satte upp för att rida från det nyblivna kungahuset till Storkyrkan hände något fruktansvärt. Kronan föll från hans huvud rätt ner mot marken och detta var ju ett illavarslande tecken för olyckskorparna. Men som tur var kom Johan Gabriel Stenbock till snabb undsättning och lyckades rädda kronan i sista sekunden.
Så kan det också gå.

En pikant detalj är att Johan Gabriel Stenbock även ägde gården Lönnarp i närheten av Ulricehamn i Västergötland. Du har säkert sett den på film. Gården Lönnarp medverkade nämligen som gården Änglagård i filmen med samma namn.



Kungliga slottet, Storkyrkan och Gamla stan i fokus. Vy från taket på gamla Riksdagshuset på Riddarholmen.


Riddarholmskyrkans tak i nedre delen av bilden. Den gyllene kronan sitter på det kungliga gravkoret. I horisonten 5+2 monumet över svenskt nittonhundratal.


SVT:s fotograf kollar fallhöjd från taket på gamla riksdagshuset.


Stockholms grundare, Birger Jarl, spanar efter flygplan.

Mycket saftkräm blir det.

Jag fick fullkomligt fantastisk idé för ett par år sedan. Om vi hjälps åt kan den nu bli verklighet.

Man fyller hela vallgraven runt Vadstena slott med potatismjöl och blandsaft. Sedan klär man in hela slottet i aluminiumfolie. Därefter hyr man de små motorbåtarna som finns till uthyrning vid det gamla magasinet bredvid slottet. Man drager ett par varv runt vallgraven i full fart och låter potatismjöl blanda sig med Vättervatten och blandsaft. När solen stiger under dagen reflekteras denna på aluminiumfolien och rätt ner i vallgraven. Denna blir då så varm att det blir saftkräm för hela slanten.

Hettan och det starka skenet runt Vadstena slott har nu synts på amerikanska satelliter och framför allt på Google Earth. Detta genererar ett enormt tryck av intresserade människor som vill besöka Vadstena. TV-team, hemliga agenter i solglasögon, barnfamiljer som vill bada i saftkräm, kulturtanter som tror att det hela är en konstinstallation och andra som bara vill glo.

Solglasögon, solkrämer, solstolar och engångsgrillar ökar enormt i försäljning i hela Östergötland.

Hur skall det gå? Tvingas Landsarkivet inne på slottet flytta ut och flyttar MacDonalds in? Kommentera gärna, tack.



Så här poppis är Vadstena slott en midsommar i halvtaskigt väder. Tänk hur det skulle se ut med saftkräm, aluminiumfolie och solsken.

Igår förmiddag lämnade jag in åttonde ungen på barnhemmet. Körde över hårddisken med Svenska slag 8: Fred, kärlek, pengar, till Mediecentralen på SVT. Jobbade in i det sista med introt. Löpet med de tre första frågorna är viktigt. Valet stod mellan Prinsessan Ulrika Eleonora och ett danskt sällsynt kedjelod. Funderade stor del av natten: "Människa eller maskin?" Jag gjorde två varianter av starten och tittade. Det blev lättare så. Programmet heter Svenska slag, inte Svenska pussar. Det blev kedjelod. Sorry, Agneta. Jag försökte verkligen.

Nu återstår färgkorrigering i Stockholm, ljudbearbetning i Göteborg och sedan skall animationer och namnskyltar läggas på. Sedan är det i princip klart. Bara text-TV och lite annat finarbete som skall till.

För övrigt lade Svenska slagskeppet av mitt på uppfarten till motorvägen vid Liseberg. Tvärdog, antagligen kamremmen som brast när den insåg att tv-serien var klar. Så nu står slagskeppet på Nordhems bil som servade henne för 25 000 förra hösten. Är det kamremmen så borde det gå på garantin. Rimligtvis. En sådan bör hålla mer än ett par hundra mil.

Fick låna en liten Citroen C1 av verkstaden. Den raka motsatsen till en Chrysler New Yorker. I allt. Men det var rätt skönt att köra till Östergötland från Göteborg för nån hundring. Helt OK bil faktiskt. Men inte mycket till långpendlare, trots att det verkar räcka med enbart bensinångor i tanken för att köra den. Men är detta symptomatiskt? Skall jag nu gå från överflöd till torka? Från Bregott till Lätt & Lagom? Tror inte det. Men de 6 extra kilogram min mage bär på efter redigeringsgraviditeten, de tänker jag jobba bort.

Är i Vadstena nu och barnen bråkar i badkaret. "Sigge lägger massa snor i vattnet!" ropar storasyster. Det är sånt som händer. Förra gången blev hon arg för att han kissade. Så nu är man tillbaka i vardag och allt sånt som man försummat under det långa arbetet med Svenska slag. Och ändå blir det liksom bara Vadstena slott, Alvastra klosterruin eller Brahehus när man skall ta med barnen på utflykt.

Det är tur för föräldrar att barn inte kan välja var de föds.

Torsdag 26 april 2007 kl 20.30 i SVT1 Program 5: Dödens dag.

En sak man kan fundera på nu om man aldrig har gjort det tidigare: Vilket slag är det blodigaste i Skandinaviens historia?

Löss, könssjukdomar, livet i lägret. Hur gör man en äkta svensk karoliner-värja? Hur red de svenska kavalleristerna? Det är mycket vi tar upp i kvällens avsnitt. Men den svåraste biten är att försöka förklara varför det gick som det gick i slaget vid Lund. Under en hel dag mötte den till synes överlägsna danska armén den svenska. En dansk professor har ställt upp en simulering i dator och med de inmatade förutsättningarna så vinner Danmark detta slag. Om och om igen. Så varför gick det som det gick? Och varför dog det fler soldater den 4/12 1676 än vid landstigningen i Normandie på D-day den 5/5 1944?

Vill du veta så titta ikväll, eller se avsnittet på svt.se

En soldat sköt av misstag ett skott inne på Drottningholms slott, där kungliga familjen tidvis bor.
Han har tur som en tokig att det är 2006. Istället för gatlopp erbjuds han krissamtal. Hans kollegor skall nu hörselundersökas. Svenska försvaret är på topp. Det känns tryggt.

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_14163777.asp

Från inspelningarna av Svenska slag, premiär i SVT våren 2007:

The things we do for Public Service. Som att bada i 13-gradigt vatten exempelvis. Men fastbundna händer och fötter. Och i kvinnokläder från sextonhundratalet.


Här strax efteråt, intervjuandes Lars Einarsson vid Kalmar läns museum. En av de mer udda intervjusituationer jag varit med om.


Ombord på Kalmare Nyckel i torra kläder dagen därpå, exakt 30 meter ovanför den plats regalskepet Kronan förliste 1676. Lars Einarsson har varit med och dykt vid vrakplatsen sedan 1983. Över 20 000 föremål har man bärgat och varje år läggs värdefulla pusselbitar till den svenska stormaktshistorien. Fiskpinnarna vid hans fötter är dock från 2006.


Saga bor i Tirup utanför Landskrona. Hon bör vara Skånes snabbaste tioåring.


Saga vet att Sverige vann landskampen mot Danmark just här sommaren 1677. Det är hon väldigt glad för.


Sommaren 1675 friade Karl XI till den danska prinsessan Ulrika Elonora, syster till Kung Kristian V. Bara någon månad efteråt anföll Danmark Sverige. Under hela kriget var Ulrika Eleonora trogen Karl. Hon gav pengar till svenska krigsfångar i Köpenhamn och hon vägrade medverka i de fester som hölls efter de tidiga danska framgångarna. Freden kom 1679 och i fredsavtalet bestämdes att Karl och Ulrika Eleonora skulle gifta sig som planerat. Den 6/5 1680 gifte de sig här på Skottorps slott utanför Laholm.


Ingmarie Müller-Uri kan vara Sveriges lugnaste slottsfru. Annars skulle hon inte ställa ungarnas Pippi Långstrump-tält i just den sal där Karl XI och Ulrika Eleonora gifte sig. Respekt.

I mars 2007 kommer Svenska slag i Sveriges Television. Sommaren 2006 har till fullo använts för inspelningarna av samma serie. Här är några bilder från inspelningarna i Tyskland och Polen.


Tyskar förnedrar svenskar. I Rathenow finns detta svulstiga monument som berättar om massakern på svenskar 1675. Högst upp på monumentet tronar en fet kurfurste (nej, vi visar inte honom) och längst ned sitter fyra kedjade svenska slavar. Janne Eliasson filmar eländet.


Janne Eliassson smyger sig inpå tyska armén.


Tyska arméns övningsplats vid Klietz i östra Tyskland. Får jag välja så spelar jag i de här killarnas lag. Annars kan det bli jobbigt.


Major Hering är kool och trevlig. Han har också en fantastisk förmåga att framför kameran se ut som om han förstår svenska (medan han väntar på översättningen). Inofficiellt kallade vi honom sillsoldaten.


1636 spöade svenskar och finnar bajset ur kejserliga trupper strax söder om staden Wittstock. 370 år senare kom Janne Eliasson dit med sitt maskingevär på stativ. Eller om det var en kamera. Här travar han i alla fall strax bakom chefen för "Trettioåriga krigets museum".


Dr Rainer Schwenke kan allt som handlar om Sverige i Tyskland. Och Tyskland i Sverige. Här visar han ett gammalt kök som användes så sent som på 1980-talet. Då hette den här delen av Tyskland DDR.


Janne Eliasson håller en tung kamera som han släpat hundratals mil genom Tyskland, Danmark, Sverige och Skåne. Just här framför rådhuset i den gamla svenska hansestaden Stralsund. Fasaden i bakgrunden är mest fejk, byggd för att impa på medeltida danskar.


Wallensteindagarna är Stralsundsbornas sätt att visa hur de höll katolikernas härförare Wallenstein stången. Detta gjorde de med hjälp av svenskar, danskar och just det, skottar.


Wallensteindagarna i Stralsund brukar alltid gästar av många svenskar. Som exempelvis denna kör från Malmö. I typiskt svenska dräkter. Inte.


Greifswalds teater roade sig med att spela Tre Musketörer om kvällarna i den gamla klosterruinen. På förmiddagarna spelade de Pippi Långstrump på andra sidan muren.


Slaget i Fehrbellin är en pinsam historia som vi svenskar helst glömmer. Men det gör man inte i Hakenberg, för det var där slaget i Fehrbellin var, i Hakenberg. Inte i Fehrbellin. Och sedan 1675 har tyskarna i de små byarna tjafsat om vad som hände och var det hände och exakt hur många svenskar de tog kål på.
Kulorna i bakgrunden hittar man i kyrktornet i Hakenberg. Kulorna är svenska. Mannen på bilden är den tyske klockarn. I den officiella tyska historieskrivningen är slaget vid Fehrbellin själva Preussens vagga. Och ur Preussen kom tyska kejsardömet och ur det kom... Ja ni fattar. Men vad tyskarna än säger så är våra kulor hårdare än deras.


Fatima Wollgast känner på svenska kulor.


Janne Eliasson högst uppe i det 35 meter höga minnesmärket över slaget i Fehrbellin. Som alltså skedde i Hakenberg och ingen annanstans. Speciellt inte i Fehrbellin, om man frågar de som bor i Hakenberg. Fast själva monumentet står vid Lindenberg utanför Hakenberg. Lindenberg som alltså ligger där Janne står. Fehrbellin (som åtminstone vann namnstriden) skulle synas om man kunde se 6 km rakt igenom Jannes öra.


Barnekow är en liten by strax utanför den gamla svenska staden Wismar. Så här ser deras brandstation ut. Härifrån härstammar Christoffer på SVT i Malmö. Kanske inte från själva brandstationen, men från någonstans i närheten.


Staden Stettin i gamla svenska Tyskland ligger numera i Polen. Det har den gjort i 60 år, men den låg i Sverige i 90, så vi leder fortfarande. Fast mest är Stettin full av fula efterkrigshus belamrade med reklam. Det finns ingen plats i hela världen som har så mycket reklam som Stettin. Påstår jag. Kan ha fel. Men ändå. Fast om man har god hjälp av en snäll polsk chaufför och en trevlig svensktalande guide så kan man ändå hitta guldkornen. För en svensk alltså.


Renovering av gamla föremål kan bli bra och det kan bli mindre bra. I katedralen i Stettin finns flera gamla svenska vapensköldar, som exempelvis denna som berättar om en svensk soldat, född i Wismar 1660 och död i Poltava 1709.


Han blev alltså 48 år. Men kanske kunde inte själve renovatören räkna, för här ser det ut som om han bara blev 18. Soldaten alltså. Den svenske från Wismar.

De första rapporterna om spöke i ensamcell har rapporterats.





Gå ner till artikeln om ensamcellerna och klicka på den vänstra bilden.
Där på väggen - ett ansikte!