Per Dahlberg

John McCain vinner presidentvalet i USA. Hur kan jag påstå det ren nu i mars? Ja, hur sjutton kan jag vara så säker på det, när hela 90% av Aftonbladets läsare tror att McCain inte har en chans. Är jag helt kokt i kolan? Inte omöjligt. Men kom tillbaka den 4 november så ska jag berätta varför jag satsar pengarna på McCain.

"Jag är det nya svenskläraret". Ungefär så lät det i en radiosketch för många år sedan. Men som det kan vara med skämt så blir de inte roliga utan bara obehagliga när de inträffar i verkliga livet. I Dagens Nyheter berättar Maciej Zaremba om studenter på Lärarhögskolan som anser sig kränkta för att deras examinator försiktigt påpekat att de kanske borde jobba lite mer på sin svenska. De "kränkta" studenterna har svarat med att lämna in anmälan till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO).
Jag vill att det skall vara den första april. Annars går eleverna i Sveriges skolorna mot ett spännande framtid.

Läs hela artikeln i DN här.

Hur detta gick till har jag ingen aning om, men förhoppningsvis blev ingen skadad. Det verkar dock som om poliskameran fick en närbild.

Med Facebook blev det som när Internet var nytt. Kedjebreven började florera och så var allt vi lärt oss under de senaste tio åren som bortblåst. Hejdå Förnuft. Bye bye Källkoll. Kedjebrev översvämmade oss igen, med miljöhotade valar, mystiska virus, gratis mobiltelefoner, eller små sjuåriga flickor med cancer.

Men det är fortfarande bara spam, bluff, hittepå. Som exempelvis den försvunne femtonåringen Evan Trembley eller den sjuåriga cancersjuka flickan Amy Bruce. Det största hotet mot vår överlevnad är knappast växthuseffekten. Världen kommer att dränkas av alla aningslösas dumhet.



Skicka vidare detta till alla du känner annars sprängs en delfin.

Lampan vill vara anonym. Jag förstår nog inte varför, men det känns som om man måste respektera det.

En bild från 1982, tror jag. Tripp-trapp-trull i punkform. Längst och längst till vänster står Knut från Segmon i korvgubbemössa. Han bytte senare namn till Sid. Ringde mig igår. Det var första gången vi pratades vid på m å n g a år. Roligt.
Men vilka är de andra två på bilden? Ge ett förslag! Och var är bilden tagen?

Derren Brown är en intressant herre.
Kolla hur han övertygar övertygade ateister att Gud finns.

Jag


Bengt


Malinka


Bjarne


Gunnar


är som folk är mest.

Den mysko grejen är alltså en äppelskalare. En genialisk manick som både skalar och urkärnar äpplen. Inhandlad på loppis för 95 kr.
I vanliga fall bli slinky-äpplena snyggare och helt skalfria, men jag var tvungen att hålla i en kamera samtidigt.
Se film här.




Jag har för övrigt placerat min blogg i
Linnéstaden på bloggkartan.se

På Hisingen i Göteborg finns dessa skyltar. För övrigt samma del av staden som varnar för pensionärer med rollator.

En hammare, en såg och en vad? Rätt svar inom kort om ingen annan löser det.

Sitter med sonen och försöker lösa detta problem ur spelet Pettson 1. Vi har kört dock fast. Till vår hjälp finns en hink med kran, en tutande blå elefantvariant, en hake i metall, en kinapuff samt en enkilosvikt. Vad skall var? Allt behöver inte användas. Min intelligens räcker uppenbarligen inte till. Tacksam för förslag.

Ett X kan göra skillnaden.

Sommaren innan flatlössen hade vi hund.

Sommaren är alltför blöt. Den rinner ner i Göta älv och försvinner ut i havet. Och där, alldeles vid Göta älvs mynning ligger Saltholmen och där ligger vår båt. Den som misstänktes ha en liten läcka men blev sjösatt ändå. Och nu är den 5 meter problem med ett par hundra liter vatten mellan skroven.
Och båten är en del av den stora samlingen saker som man så sällan har tid att använda, precis som motorcykeln, eller videokamerorna eller vad det nu är för dyra knappt använda leksaker man köpt på sig för att man har råd, till skillnad från i yngre år då pengar var en hypotes.

Sommaren efter Tjernobylvåren var punk och fågelfri. Jag delade en tvåa med Micke och trehundra flatlöss. Jag var smal som en skyltdocka på Åhlens och lyckades aldrig komma över 64 kilo. Lägenheten vi hyrde hade inte ens varmvatten, så vi var tvungna att stjäla ved från bygget på gården mittemot om vi skulle få eld i spisen och ville vi äta så fanns det bara vatten, havre och curry i skafferiet, men det gick att äta det med. Och hade vi inte varit vegetarianer hade vi skrapat ihop Mickes löss och stekt dem i curry.
Efter ett tag fick jag ihop 600 kronor till en bil, en Ford Taunus från 1966, som vi kallade Linnea. Den gick fint tills stötdämparna började komma upp genom motorhuven.


Per, Erx och Linnea Taunus.

Och här någonstans känner jag att problemen liksom inte var mindre bara för att man knappt hade råd med något. När bilen gick sönder var det som tjära över ens fågelfria tillvaro eftersom det inte fanns en chans att vi skulle ha råd att reparera bilen. Linnea såldes alltför billigt till en kille med egen svets och själv fick man lifta om man ville någonstans den sommaren. Och det regnade även på den tiden. Och det regnet var betydligt surare än det är idag.



En båt med hål i skrovet 2007 kanske svider i plånboken, men det tömmer den inte. Det är rätt skönt att vara fet. Vattnet liksom bara rinner förbi.

Jesus Christus inför Stora Rådet i Jerusalem, eller Romerska Landshöfdingen Pontii Pilati Blods-Dom.

En utförlig "serieteckning" till synes tryckt i Jönköping 1834. Storlek cirka 40 X 30 cm. Är det möjligtvis någon som har en aning om vad det kan vara för en bild? Har den följt med en bibel, eller vad är dess historia? Detta exemplar införskaffades idag i staden Göteborg.

Ibland är tecknen mitt framför oss. Jesus-statyer som gråter helig olja, en potatis som ser ut som Palme, en vän som ringer mitt i maten fast man inte ens har tänkt på honom.

Mitt i barnkalaset spiller vi en pöl med våffelsmet på bänken och som genom ett under blir den en liten björn. Inget vet vad det betyder. Allra minst björnen, för Nalle Puh har en mycket liten hjärna.

När man som jag är renegat från ett djupt religiöst hem så är det ändå så att man ibland känner saknad efter en församling. Och när jag säger det till min kära så visar hon med en min att: "varför då?" Och jag svarar med en annan min som betyder: "för att jag inte kan hjälpa det."

Det sägs att vi som kommer från religiösa familjer har ett bättre skydd mot suspekta sekter. Vi som haft religionen med modersmjölken är liksom vaccinerade mot Hare Krishna och Moon-rörelsen. De som växte upp i andlighetens öken, utan kyrkobesök och söndagsskola, de har en större benägenhet att i vuxnare år söka mening och gemenskap bland religiösa dårar.

Medan vi som växte upp med Jesus i så stora mängder att det låg som ett tjockt lager grädde över Oboyglaset vid frukosten, vi fick en dos som gör att vi står emot sånt för resten av livet. Försök spruta oss fulla med Allah, Krishna eller Jesus. Det biter inte. Vi har skydd.

Men tänk om religionen inte är som vaccinet? Tänk om Gud är som herpes? När han väl tagit sig in så sitter han där som ett virus för att då och då blomma ut, särskilt i de stunder du känner dig stressad, febrig, sjuk och din allmänna motståndskraft är försvagad. Det skulle förklara varför jag liksom blir pånyttfödd i min tro varje gång jag flyger i ett skakigt plan, eller råkat dricka 5 öl för mycket. I vår uselhet kommer Gud tillbaka till oss som trodde att vi övergivit honom.

En sak som stöder denna teori är att min käresta, som växte upp i en kontrollerat religionsfri zon, aldrig verkar drabbas av dessa små änglaattacker. Hon var ett helt år i det heliga landet och kom hem som hon for: utan vare sig kors, davidsstjärna eller halvmåne runt halsen.

Har man inte herpes och är smart, så ser man till att hålla sig borta från de ställen där det kan tänkas smitta en.

Men i Jerusalem verkar det också finnas en självpåtagen andlig kondom. För min sambo besökte aldrig nån moské, kyrka eller synagoga. Inte för att hon brast i intresse. Orsaken var ekonomisk. "Det kostade för mycket att komma in."

Det är rätt finurligt. Kvinna med könssjukdom träffar man. Man vill komma in i kvinna. Kvinna säger till man att det får du, men det kostar dig en tusing. Man betalar, får könssjukdom.
Det funkar på Rosenlundsgatan i Göteborg, så varför inte i Jerusalem?



Religion är som sex, man blir inte smartare av det, ibland är det rent av farligt, men måste man så måste man.

Caroline vet.
Och Bea visste det före mig.