Per Dahlberg

Igår förmiddag lämnade jag in åttonde ungen på barnhemmet. Körde över hårddisken med Svenska slag 8: Fred, kärlek, pengar, till Mediecentralen på SVT. Jobbade in i det sista med introt. Löpet med de tre första frågorna är viktigt. Valet stod mellan Prinsessan Ulrika Eleonora och ett danskt sällsynt kedjelod. Funderade stor del av natten: "Människa eller maskin?" Jag gjorde två varianter av starten och tittade. Det blev lättare så. Programmet heter Svenska slag, inte Svenska pussar. Det blev kedjelod. Sorry, Agneta. Jag försökte verkligen.

Nu återstår färgkorrigering i Stockholm, ljudbearbetning i Göteborg och sedan skall animationer och namnskyltar läggas på. Sedan är det i princip klart. Bara text-TV och lite annat finarbete som skall till.

För övrigt lade Svenska slagskeppet av mitt på uppfarten till motorvägen vid Liseberg. Tvärdog, antagligen kamremmen som brast när den insåg att tv-serien var klar. Så nu står slagskeppet på Nordhems bil som servade henne för 25 000 förra hösten. Är det kamremmen så borde det gå på garantin. Rimligtvis. En sådan bör hålla mer än ett par hundra mil.

Fick låna en liten Citroen C1 av verkstaden. Den raka motsatsen till en Chrysler New Yorker. I allt. Men det var rätt skönt att köra till Östergötland från Göteborg för nån hundring. Helt OK bil faktiskt. Men inte mycket till långpendlare, trots att det verkar räcka med enbart bensinångor i tanken för att köra den. Men är detta symptomatiskt? Skall jag nu gå från överflöd till torka? Från Bregott till Lätt & Lagom? Tror inte det. Men de 6 extra kilogram min mage bär på efter redigeringsgraviditeten, de tänker jag jobba bort.

Är i Vadstena nu och barnen bråkar i badkaret. "Sigge lägger massa snor i vattnet!" ropar storasyster. Det är sånt som händer. Förra gången blev hon arg för att han kissade. Så nu är man tillbaka i vardag och allt sånt som man försummat under det långa arbetet med Svenska slag. Och ändå blir det liksom bara Vadstena slott, Alvastra klosterruin eller Brahehus när man skall ta med barnen på utflykt.

Det är tur för föräldrar att barn inte kan välja var de föds.

Så känner man sig ibland: svensk och testad, använd, men upphottad. Och sur kan jag vara även om jag blir sminkad. Speciellt då, förresten.

Saxtorps Hillbillys får besök.
Klicka här.
Se Svenska slag på svt.se.

Min farfar hade en folkabubbla som han framförde i trettio km/h var han än var, hemma i Änggården, på Dag Hammarsköldsleden eller riksväg 45. Bromsa tyckte han också om att göra, hårt och plötsligt. Allt enligt sägnen i alla fall. Alla bilister var ju idioter, utom han själv. Jag kom att tänka på honom när jag såg den här bilden, tagen av Lena Lindgren på Kyrkybytorget i staden Göteborg.

Den är beroendeframkallande. Efter plågsam avvänjning säljer jag nu min Citroën XM 1991 injection. Jag försökte göra det för ett halvår sedan men då var jag bara inte stark nog.

Denna XM har blott 15000 mil på nacken trots att alla som råkat testa en XM vet att den är beroendeframkallande och att man kan köra hur långt som helst utan att bli trött (jo, det är sant och omvittnat).

Halvkombi och fyrstegsautomat. Sommar och vinterdäck. Dragkrok. Besiktad och skattad. Fjäderbensfästen bytta. Hydraulklockor bytta. CD-spelare. Misstänkt mycket för pengarna, eller hur? Dessutom går den alldeles för bra, är fasligt rymlig och nästan olagligt sköön att köra. Bara 14 000 kronor för den bilen? Det måste vara något lurt.

Våga fråga

Dagens tips lyder så här: anlita aldrig fraktfirman DHL.
Jag hade beställt en strålkastarglas från Mariestad. De valde dumt nog att skicka det med DHL. DHL skickade en lapp hem till mig där de undrade när jag var hemma så att de kunde leverera det, men de skrev också att jag kunde hämta det på deras godsterminal i Göteborg, vilket jag korkat nog gjorde.

När jag kom till jobbet öppnade jag paketet och inuti låg ett välpackat men ack så trasigt strålkastarglas. När jag ringer DHL säger de att jag i princip får skylla mig själv eftersom jag valde att hämta det vid deras terminal. Hade de levererat det hem till mig så skulle de ha ersatt det.
På kvittot som jag fick vid terminalen så står det att "skada som inte är synlig" skall rapporteras inom sju dagar". Jag ringde samma dag men det verkar inte spela någon roll. De vägrar ersätta strålkastarglaset.
Så dumt. Så otroligt korkat.
475 kronor är mycket för mig, för DHL är det en piss i Nilen. Slutsatsen blir att man aldrig kan lita på DHL.

Köpa eller sälja? Det är frågan.
Samma dag som Citroënen gått igenom besiktningen satte jag ut en annons på blocket.se. Nästa förmiddag var den såld. Åttatusen.
Ett par dagar senare blev det något hydraulstrul och den nye ägaren lämnade in den på verkstad. Det kostade honomn sjutusen extra.

Nu försöker han sälja bilen för mellan åtta och tiotusen. Han har dessutom fixat ett par smågrejor som jag struntade i.
Kanske skulle man köpa tillbaka den för de åtta som han gav? En bra affär - för mig.
Har dock inte hjärta till det.
Det vore som att hälla franskt salt i hans öppna sår.

Klockan 7:10 hade jag tagit mig genom smiskregnet och utan riktigt regnställ ända ute till bilprovningen i Tagene. Halvåtta fick jag åka därifrån igen med inbjudan till återbesök. Frambromsen ligger på och glapp i tändningslåset. Detta ingick inte i min plan. Tack, tack tack.

Svart Citroën XM kombi 1992, besiktad utan anmärkning 20/9 2004.
Nu till salu. 9000:- Mycket bytt. Speciella egenskaper.

Nästa vecka är besiktningsvecka.
Måndag 07:10 besiktning av Citroen XM
Tisdag 07:10 besiktning av Honda CB 750
Onsdag 07:15 hörselprov på Per Dahlberg.

Att bilen går igenom besiktningen tror jag sådär mycket på.
Skulle tippa att de anmärker på slapp handbroms. Känner också en viss oro för att den gamla hydraloljefontänen skall starta igen, när bilen är på bryggan och besiktningsmannen står under.

Motorcykeln borde glida igenom utan problem. Kan tänkas att de tycker att jag skall sätta tillbaka slutpropparna i de fyra avgasrören. Men vem vill åka MC om den låter som en symaskin?

Så var det detta med öronen. Om man en gång har spelat i kalleanka-country-punkbandet Hollywood Indians och haft Källbacks spretiga överdistade telecaster på full patte i vänsterörat och Nylles crash-cymbal i den andra så är det inte så konstigt att man blir lite skev. Senaste hörseltestet gjordes när jag började på SVT 1992 och då kunde man konstatera en dipp på 3 kilo i ena örat och en dipp på åtta kilohertz i det andra. Alltså just de frekvenser som Källbacks gitarr och Nylles cymbaler väsnades som mest i.

Återkommer med resultaten/domarna om en vecka.

Tjugofemtusen mil sedan 1992.

Hur mycket bilen har kostat sedan dess vet dock ingen.
Förra ägaren lade tjugofem till trettio tusen förutom det han betalade när han köpte bilen.
För ett knappt år sedan blev hon min. Tack så mycket.

Jag har lagt ut niotusen enbart på hydraulsystemskostnader de senaste två månaderna.
Vindrutetorkarna låter som en gammal slipsten.
Det får jag fixa själv.
Hem från verkstaden. Parkera på den blöta fläcken. Den som består av ett par hundra
liter LHM-olja och burströ.

Försöker få bort en plastplåt som är i vägen för att jag skall komma in till
vindrutetorkarmotorn. Specialskruv. Har ingen sån bit i bilen.

Går upp i lägenheten. Har glömt mobilen i bilen.

Går ner i garaget och hämtar mobilen. Upp igen.

Äter. Tar med mig bit och ficklampa för att se vad jag gör där nere.
Går förbi soprummet på gården för att slänga skräp.
Kommer ner i garaget och märker att jag har råkat slänga ficklampan.

Upp igen och hämta och ner tillbaka i garaget.

Skruvar upp plåten men får inte väck den helt.
Försöker komma emellan med handen för att smörja de rörliga delarna som överför
kraft från torkarmotor till torkare. Det är trångt, kommer inte åt, sprayar ändå.
Smörjer ner hela torpedväggen och allt runt omkring, utom just det jag vill åt.





Skruvar tillbaka allt.
Slår på vindrutetorkarna som fortfarande är en slipsten.

Struntar i det. Jag har gjort mitt och det var gratis. Det hjälpte inte men det
var gratis.

Det är inget fel på ljudeffekter när det regnar.

Mr Johnson 35 från 1976 startar på första rycket.
15 minuters fröjdefull färd mot Nya varvet.
Motor lägger oväntat av.





Motorbestyr för att få i gång stendöd motor under 2 timmar.
T somnar. B ringer runt för att fixa hjälp.





Båten Susanna ser oss. Bogsering hem 15 minuter.





Tillbaka på Saltholmen. Störtskön premiärtur.