Per Dahlberg

Är lite förbryllad över att jag lyckats missa detta, men ok, nu vet jag.

Västra Götalands län (eller Vastra Gotalands Lan, som det numera verkar heta) är alltså en av USA:s nya delstater. Jag kan acceptera det. Men att man har döpt om alla gymnasieskolorna efter amerikanska presidenter känns lite väl rövslickande för min smak.

John McCain vinner presidentvalet i USA. Hur kan jag påstå det ren nu i mars? Ja, hur sjutton kan jag vara så säker på det, när hela 90% av Aftonbladets läsare tror att McCain inte har en chans. Är jag helt kokt i kolan? Inte omöjligt. Men kom tillbaka den 4 november så ska jag berätta varför jag satsar pengarna på McCain.

"Jag är det nya svenskläraret". Ungefär så lät det i en radiosketch för många år sedan. Men som det kan vara med skämt så blir de inte roliga utan bara obehagliga när de inträffar i verkliga livet. I Dagens Nyheter berättar Maciej Zaremba om studenter på Lärarhögskolan som anser sig kränkta för att deras examinator försiktigt påpekat att de kanske borde jobba lite mer på sin svenska. De "kränkta" studenterna har svarat med att lämna in anmälan till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO).
Jag vill att det skall vara den första april. Annars går eleverna i Sveriges skolorna mot ett spännande framtid.

Läs hela artikeln i DN här.

Hur detta gick till har jag ingen aning om, men förhoppningsvis blev ingen skadad. Det verkar dock som om poliskameran fick en närbild.

Med Facebook blev det som när Internet var nytt. Kedjebreven började florera och så var allt vi lärt oss under de senaste tio åren som bortblåst. Hejdå Förnuft. Bye bye Källkoll. Kedjebrev översvämmade oss igen, med miljöhotade valar, mystiska virus, gratis mobiltelefoner, eller små sjuåriga flickor med cancer.

Men det är fortfarande bara spam, bluff, hittepå. Som exempelvis den försvunne femtonåringen Evan Trembley eller den sjuåriga cancersjuka flickan Amy Bruce. Det största hotet mot vår överlevnad är knappast växthuseffekten. Världen kommer att dränkas av alla aningslösas dumhet.



Skicka vidare detta till alla du känner annars sprängs en delfin.

Lampan vill vara anonym. Jag förstår nog inte varför, men det känns som om man måste respektera det.

En bild från 1982, tror jag. Tripp-trapp-trull i punkform. Längst och längst till vänster står Knut från Segmon i korvgubbemössa. Han bytte senare namn till Sid. Ringde mig igår. Det var första gången vi pratades vid på m å n g a år. Roligt.
Men vilka är de andra två på bilden? Ge ett förslag! Och var är bilden tagen?

Derren Brown är en intressant herre.
Kolla hur han övertygar övertygade ateister att Gud finns.

Jag


Bengt


Malinka


Bjarne


Gunnar


är som folk är mest.

Den mysko grejen är alltså en äppelskalare. En genialisk manick som både skalar och urkärnar äpplen. Inhandlad på loppis för 95 kr.
I vanliga fall bli slinky-äpplena snyggare och helt skalfria, men jag var tvungen att hålla i en kamera samtidigt.
Se film här.




Jag har för övrigt placerat min blogg i
Linnéstaden på bloggkartan.se

På Hisingen i Göteborg finns dessa skyltar. För övrigt samma del av staden som varnar för pensionärer med rollator.

En hammare, en såg och en vad? Rätt svar inom kort om ingen annan löser det.

Sitter med sonen och försöker lösa detta problem ur spelet Pettson 1. Vi har kört dock fast. Till vår hjälp finns en hink med kran, en tutande blå elefantvariant, en hake i metall, en kinapuff samt en enkilosvikt. Vad skall var? Allt behöver inte användas. Min intelligens räcker uppenbarligen inte till. Tacksam för förslag.

Ett X kan göra skillnaden.

Jesus Christus inför Stora Rådet i Jerusalem, eller Romerska Landshöfdingen Pontii Pilati Blods-Dom.

En utförlig "serieteckning" till synes tryckt i Jönköping 1834. Storlek cirka 40 X 30 cm. Är det möjligtvis någon som har en aning om vad det kan vara för en bild? Har den följt med en bibel, eller vad är dess historia? Detta exemplar införskaffades idag i staden Göteborg.

Ibland är tecknen mitt framför oss. Jesus-statyer som gråter helig olja, en potatis som ser ut som Palme, en vän som ringer mitt i maten fast man inte ens har tänkt på honom.

Mitt i barnkalaset spiller vi en pöl med våffelsmet på bänken och som genom ett under blir den en liten björn. Inget vet vad det betyder. Allra minst björnen, för Nalle Puh har en mycket liten hjärna.

När man som jag är renegat från ett djupt religiöst hem så är det ändå så att man ibland känner saknad efter en församling. Och när jag säger det till min kära så visar hon med en min att: "varför då?" Och jag svarar med en annan min som betyder: "för att jag inte kan hjälpa det."

Det sägs att vi som kommer från religiösa familjer har ett bättre skydd mot suspekta sekter. Vi som haft religionen med modersmjölken är liksom vaccinerade mot Hare Krishna och Moon-rörelsen. De som växte upp i andlighetens öken, utan kyrkobesök och söndagsskola, de har en större benägenhet att i vuxnare år söka mening och gemenskap bland religiösa dårar.

Medan vi som växte upp med Jesus i så stora mängder att det låg som ett tjockt lager grädde över Oboyglaset vid frukosten, vi fick en dos som gör att vi står emot sånt för resten av livet. Försök spruta oss fulla med Allah, Krishna eller Jesus. Det biter inte. Vi har skydd.

Men tänk om religionen inte är som vaccinet? Tänk om Gud är som herpes? När han väl tagit sig in så sitter han där som ett virus för att då och då blomma ut, särskilt i de stunder du känner dig stressad, febrig, sjuk och din allmänna motståndskraft är försvagad. Det skulle förklara varför jag liksom blir pånyttfödd i min tro varje gång jag flyger i ett skakigt plan, eller råkat dricka 5 öl för mycket. I vår uselhet kommer Gud tillbaka till oss som trodde att vi övergivit honom.

En sak som stöder denna teori är att min käresta, som växte upp i en kontrollerat religionsfri zon, aldrig verkar drabbas av dessa små änglaattacker. Hon var ett helt år i det heliga landet och kom hem som hon for: utan vare sig kors, davidsstjärna eller halvmåne runt halsen.

Har man inte herpes och är smart, så ser man till att hålla sig borta från de ställen där det kan tänkas smitta en.

Men i Jerusalem verkar det också finnas en självpåtagen andlig kondom. För min sambo besökte aldrig nån moské, kyrka eller synagoga. Inte för att hon brast i intresse. Orsaken var ekonomisk. "Det kostade för mycket att komma in."

Det är rätt finurligt. Kvinna med könssjukdom träffar man. Man vill komma in i kvinna. Kvinna säger till man att det får du, men det kostar dig en tusing. Man betalar, får könssjukdom.
Det funkar på Rosenlundsgatan i Göteborg, så varför inte i Jerusalem?



Religion är som sex, man blir inte smartare av det, ibland är det rent av farligt, men måste man så måste man.

Caroline vet.
Och Bea visste det före mig.

Min farfar hade en folkabubbla som han framförde i trettio km/h var han än var, hemma i Änggården, på Dag Hammarsköldsleden eller riksväg 45. Bromsa tyckte han också om att göra, hårt och plötsligt. Allt enligt sägnen i alla fall. Alla bilister var ju idioter, utom han själv. Jag kom att tänka på honom när jag såg den här bilden, tagen av Lena Lindgren på Kyrkybytorget i staden Göteborg.

En äkta Torsten Ludvig, från 1922.

Hör du till dem som inte ser skillnad på kamel och dromedar, mammut och mastodont, renat och finkel? Men ibland hjälper naturen oss genom att skapa en kombo.

Vad är exempelvis skillnaden mellan orre och tjäder? Jag har ingen aning. Men när jag fann denna rejält tilltagna målning av ett par hormonstint rockande skogshöns så slog jag till. Det påminde om en fredagskväll i Skoghalls folkets park, sent sjuttiotal.

M tror nu att vårt sovrum kommer att fyllas av bilder på diverse flygfän från skogen. Det vore lätt hänt. Och ändå har jag ingen aning om vad som är skillnaden mellan Tetrao tetrix och Tetrao urogallus. Det är så de heter på latin.

Fotografen Janne Eliasson (som i egenskap av gammal orienterare sprungit slalom mellan allt som bär vingar i lingonsnåren) har under sommaren förgäves försökt utbilda mig i skillnaden. Nu har jag dock till min stora glädje lärt mig att det finns en hybrid mellan dem båda: Tetrao tetrix X urogallus. Rackelhanen.

Sannolikt är det alltså en rackelhane på tavlan. Eller två. Och tjejen de slåss om, själva rackelhönan. I vårt sovrum.