Per Dahlberg

Derren Brown är en intressant herre.
Kolla hur han övertygar övertygade ateister att Gud finns.

Malinka provar den klassiskt politiska posen.

Per provar något mer religiöst.

Torsdag 19 april 2007 kl 20.30 i SVT1 Svenska slag 4: Guds armé.

Tre saker man kan fundera på nu om man aldrig har gjort det tidigare: När är en soldat som farligast? Vilket harnesk ska man inte ha på sig i strid? Vilket hotellrum har den vackraste utsikten?

Äntligen Fyllebro. Författaren och professorn Lars Ericson Wolke hjälper till att reda ut den svenska arméns väg från förlust till seger. F.d landslagskaptenen i friidrott, Ulf Karlsson coachar Karl XI:s armé. Vi provar också älgkyller och testar muskötkulor mot ett harnesk. Ett bra avsnitt känns det som.

Det finns dock en sak jag bitter ångrar i detta program och det är att vi inte berättar mer om Rutger von Ascheberg. Han blev sårad av två kulor i slaget vid Fyllebro och lär efteråt ha sagt: "Näst Gud, har jag mitt harnesk att tacka för livet". Den meningen hade vävt ihop hela fjärde avsnittet av Svenska slag. Men jag tycker i och för sig det funkar fint ändå.

Har man tid över och vill veta mer så kan man titta på i Go´kväll i afton, torsdag. Herrarna Dahlberg och Knarrström gästar en annan Dahlberg. The real Ragnar.
Go´kväll börjar 18:15 i SVT2. Svenska slag börjar 20:30 i SVT1.


Se även Svenska slag på svt.se

Foto: Jan Jangsell

Ironi är en lurig sak är en lurig sak är en lurig sak, då den allt som oftast slår tillbaka på en själv. Det finns en bild tagen backstage på rockklubben Renegat i Oslo för länge sedan. Under min svarta skjorta skymtar ett rosa linne med texten Country, real music for real people. Märk väl att det är just den delen av mitt utseende som jag talar om här. Allt det andra var "ärligt" och på riktigt. 1986. Linnet var i högsta grad ironiskt från min sida. Så långt bort från mig själv som jag kunde komma.

Så hur kommer det sig då att vi här hemma, tjugo år senare har en ny favoritradiostation som är så... så very opunk, very bluegrass, very kristen. Och med skön släpighet och mysig stämsång. Hörde ni! Jag sa det själv, det förbjudna ordet när vi talar musik: m y s i g. Hur gammal har jag egentligen blivit? Fucking övermogen.

Gospel Grass Radio, tyvärr bäst just nu.

När man som jag är renegat från ett djupt religiöst hem så är det ändå så att man ibland känner saknad efter en församling. Och när jag säger det till min kära så visar hon med en min att: "varför då?" Och jag svarar med en annan min som betyder: "för att jag inte kan hjälpa det."

Det sägs att vi som kommer från religiösa familjer har ett bättre skydd mot suspekta sekter. Vi som haft religionen med modersmjölken är liksom vaccinerade mot Hare Krishna och Moon-rörelsen. De som växte upp i andlighetens öken, utan kyrkobesök och söndagsskola, de har en större benägenhet att i vuxnare år söka mening och gemenskap bland religiösa dårar.

Medan vi som växte upp med Jesus i så stora mängder att det låg som ett tjockt lager grädde över Oboyglaset vid frukosten, vi fick en dos som gör att vi står emot sånt för resten av livet. Försök spruta oss fulla med Allah, Krishna eller Jesus. Det biter inte. Vi har skydd.

Men tänk om religionen inte är som vaccinet? Tänk om Gud är som herpes? När han väl tagit sig in så sitter han där som ett virus för att då och då blomma ut, särskilt i de stunder du känner dig stressad, febrig, sjuk och din allmänna motståndskraft är försvagad. Det skulle förklara varför jag liksom blir pånyttfödd i min tro varje gång jag flyger i ett skakigt plan, eller råkat dricka 5 öl för mycket. I vår uselhet kommer Gud tillbaka till oss som trodde att vi övergivit honom.

En sak som stöder denna teori är att min käresta, som växte upp i en kontrollerat religionsfri zon, aldrig verkar drabbas av dessa små änglaattacker. Hon var ett helt år i det heliga landet och kom hem som hon for: utan vare sig kors, davidsstjärna eller halvmåne runt halsen.

Har man inte herpes och är smart, så ser man till att hålla sig borta från de ställen där det kan tänkas smitta en.

Men i Jerusalem verkar det också finnas en självpåtagen andlig kondom. För min sambo besökte aldrig nån moské, kyrka eller synagoga. Inte för att hon brast i intresse. Orsaken var ekonomisk. "Det kostade för mycket att komma in."

Det är rätt finurligt. Kvinna med könssjukdom träffar man. Man vill komma in i kvinna. Kvinna säger till man att det får du, men det kostar dig en tusing. Man betalar, får könssjukdom.
Det funkar på Rosenlundsgatan i Göteborg, så varför inte i Jerusalem?



Religion är som sex, man blir inte smartare av det, ibland är det rent av farligt, men måste man så måste man.

"Följande tumregel för att bedöma värdet av en uppgift kan kanske vara nyttig även utanför underrättelsevärlden.

Källans pålitlighet anges enligt följande:

A helt pålitlig,

B vanligtvis pålitlig,

C ganska pålitlig,

D inte vanligtvis pålitlig,

E opålitlig,

F pålitligheten går ej att bedöma.

Informationens trovärdighet bedöms enligt följande:

1 bekräftad av andra källor,

2 troligtvis sann,

3 möjligtvis sann,

4 tveksam trovärdighet,

5 uppgiften osannolik,

6 sanningshalten går ej att bedöma."

FOI

Faktum är att mycket av den information man ställs inför går under kategori F och 6. Information som klassas som A och 1 kan i själva verket vara opålitlig om det är så att de separata källorna i sin tur använder samma källa. Bara för att något står i "alla tidningar" behöver det inte vara sant. Det kan vara så att "alla tidningar" citerar TT och TT i sin tur citerar en apa.

De flesta väljer hellre skrönan än sanningen, om skrönan är en bättre story.

Alkohol är ju gudarnas språk och det har de kristna känt till länge. Man behöver bara vara med om en nattvard i kyrkan så fattar man. Lite Madeira framför altaret så lossnar det.

Och bara ordet nattvard. Ingen jag känner vill vara full på dagen. Alkohol är bäst om aftonen och natten och "Jesu lekamen och blod" är en klunk Madeira och klistrig oblat. Säkerligen ett arv från den tid då romarriket och den italienska druvrika delen av Europa sanktionerade kristendomen istället för Saturnus och Apollon och Venus. Men varför välja den klistriga oblaten när det finns undersköna ostar som smakar så mycket bättre till vin?

Våra dopaminer och serotoniner och alla möjliga signalsubstanser höjs och mår bra av två glas vin och så älskar vi världen som den Guds skapelse den borde vara. Men av någon outgrundlig anledning tvingas de kristna klistra fast sin gom i en oblat istället för en god ost varje söndag. Det är märkligt.

M sa till mig att det har ekonomiska aspekter. Ost är dyrare än klister och det må så vara, men ändå. Västerbotten är godare än Karlssons. När vi i Norden nyss blivit kristnade och skickade en förfrågan till påven i Rom om vi inte kunde få döpa våra trogna i öl istället för vin blev svaret att så fick det icke gå till. Skitsamma att vin var lika sällsyndt som salt på våra breddgrader. Vin skulle det vara. Och oblat. Torkat klister i pappersform.

Men alkohol är gudarnas språk och det har med hjärnan att göra. Som Berne sa en afton vid mixerbordet i studio Oral Majority: "Som världen ser ut efter två öl, borde den alltid göra".

En religiös upplevelse är inte längre bort än Linnégatan 28B.

Söndagar är heliga för mig. Inte för att det står så i Bibeln, men som princip är dom en lysande ide. Var sjunde dag ska du jävlar i den lilla lådan ta det lugnt, koppla av, slappa, umgås med din familj. Du skall INTE lägga om taket och du skall INTE klippa gräsmattan med motorgräsklipparen och du skall inte störa dig själv eller dina närmaste eller dina grannar. Helga vilodagen och älska din nästas vilodag såsom din egen. Och gör du inte det kommer du att drabbas av både din nästas vrede samt en fet brännande hjärtinfarkt, eller åtminstone magsår. Och det är jävlar i samma lilla låda rätt åt dig.

Så när min första semestervecka kom så försökte jag verkligen stressa ner och slappna av och tog med mig barnen upp till Finnskogarna i Värmland och hyrde en stuga där vägen slutar högst uppe på berget mitt i skogen. Där fanns inte 220 volts växelström och där fanns banne mig inte ens täckning för min mobiltelefon så den bärbara datorn med 3G-bredband och den lilla mp3spelaren till barnen och den nya iPoden och digitalkameran och videokameran och den lilla förstärkaren och de två små walkietalkisarna som jag tagit med för att jag på så sätt skulle kunna låta barnen löpa fritt bland älgar, bävrar och eventuella arga skogsfinnar och ändå ha kontakt med mig om det hände något, alla dessa saker funkade en dag och sedan gick det alltså inte att ladda dem. Eller jo, det gick i princip att ladda dem om man gick upp till Tages hus, Tage som bott på gården Busken så länge han funnits och som är åttio år, klurig och så gott som helt döv. Hans solfångare levererade 220 volts växelström och där skulle jag skulle jag kunna ladda hela mitt storstadskit.



Det hela funkade en gång eller så och sedan brände grejerna upp nån växelströmriktare eller vad det var och så satt vi riktigt redigt strandsatta utan både ström och Internet och dator och mp3. Vad skulle vi göra där uppe på fjället bland alla hönor och får och hästar och skogsfåglar och granar och tallar och frisk luft och ren jävla tystnad? Inte ens nån avlägsen landsväg hördes. Man stod där och hade blott tystnaden att lyssna på. ”Det är lugnt och tyst här”, sa jag till Tage som inte hörde ett ord av vad jag sade. ”DET ÄR LUGNT OCH TYST HÄR” skrek jag och det hörde han och sedan var det verkligen tyst för alla lammen och skogsfåglarna och allt levande på en mils avstånd hade flytt av mitt hojtande.

Men det blev bra. Man fick ner sitt eget blodtryck efter ett par dagar och det var såsom söndag hela veckan och det var inte så illa. Man vilade själen och kroppen och barnen sprang fritt och snodde ägg för hönorna i lagårn.



Så kom vi hem till Göteborg igår och dess aldrig sinande elektricitet, heltäckande 3G-nät och fullt utbyggda bredbandsmotorvägar, men jag lät det inte störa. Jag hade lugnet kvar och flöt vidare på Tages tysta visdom och dessutom var det vanlig söndag så det skulle åtminstone vara en dag eller så. Men mitt i halvsexmiddagen ringde Kristoffer från Bredbandsbolaget och frågade med överpolerad röst om jag var nöjd med deras tjänster och så ville han kränga på mig deras telefoni som jag fyra gånger tidigare sagt nej till och blivit lovad av Bredbandsbolagets kundservice att aldrig bli tillfrågad om igen. Och i normala fall, speciellt när det är söndag och helig vilodag, så är jag en rimligt sansad människa som kan ta en konversation med fienden i stilla ton, men denna afton brast det. Till saken hör att jag har ett hemligt telefonnummer som bara den närmaste släkten använder. De enda andra som känner till numret är Bredbandsbolaget och Tele2 (som för övrigt också försöker kränga på mig mer telefoni). Men som sagt, Kristoffer från Bredbandsbolaget ringde och jag fick tokspel och talade om för honom att han borde krypa upp i sin egen kammade röv och försvinna och ta hela Bredbandsbolaget med sig. Man säger sådant när man blivit störd fyra gånger tidigare och av Bredbandsbolagets kundtjänst blivit dyrt och heligt lovad att det aldrig aldrig aldrig skall hända igen.



Men jag lämnar detta nu. Jag behöver ingen telefoni. Jag behöver inget bredband, det har Tage i Busken lärt mig. Och beträffande Kristoffer och Bredbandsbolaget så lär det ordna sig av sig självt vad det lider, ty en dag kommer de som som inte helgar vilodagen, vare sig deras egen eller deras nästas, att vakna med värkande bröst och själ och undra vad de gjorde med sitt liv, hur i helvete de kunde vara så dumma att de jobbade när de borde haft en lugn söndagsmiddag med familjen.



Busken

OK, vi säger så här då. Ni med för mycket fritid i Palestina, Indonesien och Sudan och ni på den arabiska halvön. Bränn danska flaggor, attackera norska biståndsarbetare, kasta ägg inne på danska ambassaden, bojkotta mjölkprodukter från Arla, ställ er med maskingevär utanför EU:s kontor i Gaza om ni tycker att detta är rätt är rätt och rimligt och handen på hjärtat, verkligen inte har något bättre för er. Men bli sen inte förvånade om de stora biståndpengarna från Skandinavien och EU plötsligt slutar komma.
Det kan nämligen vara svårt att motivera människor i exempelvis Danmark att skicka pengar till länder där de stampar på och bränner danska flaggan. De som via sin skattsedel betalar biståndet till Palestina bor nämligen själva i ett land vars demokrati och yttrandefrihet tillåter dem att titta på bilder som skulle kunna uppfattas som stötande. Till skillnad från de länder där invånare blir tokupprörda över bilder de med största sannolikhet aldrig ens kommer att få se.

Och de chefredaktörer i Sverige som hänvisar till att man måste respektera människors religion och att de därför inte vill publicera kariaktyrer av den man muslimerna kallar profeten Muhammed. Ok, men då förutsätter jag att de inte heller publicerade bilder ur utställningen "Ecce Homo", ni vet den med Jesus och bögarna. För det gjorde du väl inte Anders Gerdin, chefredaktör på Aftonbladet?

Det börjar bli läge att handla danskt.
Låter som ett skämt, men jag skojar inte. Jag blev just väldigt sugen på pillede rejer, Svarta Sara och remoulääääde. Om inte annat så lär jag dra hem en extra back Carlsberg nästa gång jag är i affären.

Men jag vill hålla det på kompisplanet.

Ofta när min kloka fyraåring skall nattas vill hon höra någon berättelse om Asa-Tor och hans kompisar. Jag berättar för henne och hon ligger och funderar. Hon har rätt bra pejling och kan mer än sin mor om både Gungner och Sleipner och Draupner. Igår kväll berättade jag hur Tor ville slå ihjäl Loke när denne hade klippt av Sivs hår. Fyraåringen funderade lite och sedan sa hon:
Pappa, det är bara dom som är kristna som dör.
Vet inte hur hon kom på det, men det är en intressant tanke.

salt
lax
det som gör att chili bränns

B vill bli av med bilringarna.
De 100 kilona skall ner till 90.

Tisdagens energiintag:

8:00 Vatten + en morot
8:30 Kaffe + cigg
12:30 Morot + lite ris
15:30 Nutrilett + T-påse med Thailändskt bantningthé.
17:40 En stor starköl
18:20 En dl risgryta med tomat och lite majs

Med god marginal under 1000 kilokalorier.
B har klarat av sin andra dag som bantare. Men det
man förtänger på dagen hinner i fatt på natten.

B drömmer att han står och fiskar i Klarälven.
Plötsligt märker han att vattnet blivit god bearnaisesås.
Undermedvetet har B gjort vatten till bearnaise!
En portion bearnaisesås är 200 kilokalorier!

Jesus gjorde vatten till vin.
En dl rött vin är 70 kilokalorier.
Jesus hade inga bilringar.

Biskopar har egna valspråk. Jag träffade nyligen en präst och frågade honom
vad han skulle välja för valspråk om han blev biskop. Han svarade utan att tveka:

- Jag är bra på att slicka röv, men så bra på att slicka röv är jag inte att jag
någonsin blir biskop.

Den senaste månaden har det varit mycket Knutby i mitt liv.
Anledningen till det är att det varit ännu mer Knutby i svenska medier.
Speciellt Expressen har varit energiska.

Jag gjorde ett tjugo minuter långt reportage om detta. Missade du det på tv,
kan du se det på MM:s hemsida fram till den 12/3 2004. Klicka på bilden
så länkas du dit.

Om någon nu glömt bort det så var undertecknad och Mediemagasinet de första
som gav sig till Knutby för ett längre reportage. Vi "vände på kameran" och kollade in hur det var att leva mitt i kamerafokus. Kalla Faktas reportage i TV4
kom efteråt.

Det var en gång fransk katolik med judisk bakgrund och som såg syner om framtiden. Han hette Nostradamus vilket för övrigt betyder "vår dam”.
En rätt speciell kille. Även på 1500-talet.

Nostradamus skrev ner sina syner i diktform och världen har allt sedan dess försökt tolka dem. I en utgåva från 1983 gav sig svensken Åke Ohlmarks på uppgiften. På sidan 291 kan man bland annat läsa:

”De närmaste femton åren enligt odefinierade och opreciserade Nostradamustolkningar”.

1989: Efter en revolution blir marxismen definitivt krossad.
1991: Sovjet finns ej mera.

Tunga grejor. Nostradamus har alltså förutspått murens fall och omvälvningarna i Östeuropa med rätt årtal och allt! Han förutspådde till och med Sovjets upplösning 1991.

Nostradamus hade rätt.
Alltid

Julen 2003 i Göteborg.
Henriksberg öppnade igen på juldagskvällen.
Fullt ös hela natten. De sista fyllesvinen tystnade framåt femtiden
och friden lade sig åter över gatan utanför.

En gammal svensk jultradition.
Supa.
Redan för tusen år sedan drack vi svenskar oss glada på jul.
Det finns beskrivningar av dyngraka vikingar som dansade runt i Konstantinopel
och ropade "jul jul!".

Betydligt äldre tradition än både gran och gris.
Fast det där med grisen är lurigare.
Varje Valhallskväll rockade hjältarna loss och söp sig fulla, slogs
och åt upp grisen Särimner.

Var är Valhall idag? Vitekrist tog över och försökte kompensera
med ynka vinslattar vid nattvarden.
Sniket.

Nu firar vi KalleAnka och håller oss nyktra till den tjugofemte.
På juledags kväll blir de lokala krogarna magnetiska, som den rätt över gatan.
På Henriksberg hänger färgade lampor som lotsar den törstige rätt.
Sedan är han bakfull fram till nyårsafton.

Det var bättre gry i grisen Särimner. Han var alltid på benen dan därpå.
Piggham.

Vissa improviserade sångrader måste bara citeras.
Just denna framförd av C för en stund sedan.
I övrigt denna måndag - intet nytt.